Vad har ni for vader?

Forst och framst, sa vill jag tacka for alla glada och snalla tillrop jag fatt! Roligt att ni laser bloggen, och fortsatt garna att maila kommentarer, alltid valkomnande!

Jag far ofta fragan vad vi har for vader, och det basta svaret maste vara valdigt varierat. Forra veckan kom det mycket sno, jag och tjejerna hangde pa laset till sportaffaren for inkop av ny pulka (en lyxvariant!) och samma pulka ligger nu tyvarr redan i garaget, och pa lekplasten igar eftermiddag hade vi 17 grader varmt! Inte mycket till julvader precis...

Hela helgen har vi agnat at att gora om i tjejernas numera gemensamma rum. J var inte riktigt lika entusiastisk som jag, da han snabbt insag hur mycket jobb 'mitt' lilla projekt bestod av, och sen sa hade han ocksa lite svart att vanja sig vid tanken pa att lilla J redan skulle flytta ut fran oss. Till och med pa IKEA blev han lite rord over tanken, och vi kom snabbt fram till att han kommer att ha manga hjartslitande uppbrott under de kommande aren. Det som ligger narmast till hand, tror vi, ar nar F borjar skolan... Vi visualiserar henne bada med en stor ryggsack pa ryggen och ett lika stort sjalvfortroende. Hon ar definitivt inte tjejen som kommer att vanda sig om efter oss, det har hon bevisat flera ganger sen vi flyttade hit.
Hur som helst, resultatet i tjejernas rum blev jatte bra, och det basta av allt ar de bada sover sa gott i sina egna sangar hela natten! Och sen nar vi anda holl pa har hemma, sa kopte vi ocksa ett nytt matbord infor vart stundande Sverigebesok! Vi langtar och ser verkligen fram emot att fa fira jul har hemma tillsammans med familjen!

Denna vecka har lilla J varit hos ogondoktorn, och fram till nasta besok i januari ska vi arbeta med lappar for ogonen efter ett visst schema samt ogondroppar varje dag. Det mest bisarra nar man besoker lakare har i USA, ar att de maste beratta ALLA tankbara anledningar, sa att jag inte i efterhand kan stamma honom i brist pa information. Detta resulterade i att lilla J:s ogonakomma kan vara allt fran en tumor i hjarnan till vanlig skelning pa sma barn under 1 ar.

I morgon ar det lucia, och vi ar hembjudan till en svensk/amerikansk familj pa eftermiddagen. F ska sjalvklart vara lucia, och hon har ocksa valt at lilla J, sa hon blev pepparkaksgumma.
I morgon kvall kommer ocksa J hem fran sin sista resa innan jul. I ovrigt sa bestar helgen av julmiddag med jobbet for J, F ar bjuden pa fodelsedagskalas och som for alla andra den har tiden pa aret, en ganska lang lista pa diverse goromal.

Kram kram!

Livets fantastiska ogonblick!

Tank att en vanlig dag, i ett ogonblick kan forandras till en mycket ovanlig dag. Jag och lilla J hade foljt med en god van pa ett extra insatt ultraljud (da hennes man var bortrest) och hastigt sa beslutas det att det ar bast for den lille att fa komma ut idag. Finns ingen tid att vanta pa den blivande fadern, som kan vara har tidigast vid midnatt, sa istallet far jag den stora aran att vara med. Efter ett par snabba telefonsamtal sa kommer en annan god van och hamtar lilla J (J ar fortfarande ocksa bortrest) och jag vet att mina barn ar i de basta hander, och kan helt fokusera pa min nya uppgift.

Hade jag kunnat, sa hade jag ogonblickligen gett tillbaka den fantastiska upplevelsen till den nyblivna pappan, men eftersom det inte ar mojligt, sa skall jag istallet njuta av det haftiga som jag fick vara med om. Den lille kom till varlden kl 19.14, exakt 3 timmar efter det att beslutet hade fattats. Han vagde 1600 gr och var 43 cm. Bade bebis och mamma mar jatte bra, och jag ar verkligen imponerad av hur enastaende hon klarade av allting.
Tror inte att nagon kan forestalla sig hur det ar att aka in direkt for ett akut kejsarsnitt, ca 4 veckor fortidigt och dessutom att behova gora det utan sin partner.

Klockan ar nu 23.41 lokal tid och jag hoppas att pappan snart far traffa sin lille son och fru. Sjalv ska jag nu stanga av datorn och ga upp och pussa pa mina tva sma underverk som ligger dar uppe och sover, och tanka pa hur harligt det ar med livets fantastiska ogonblick!

Sov gott, och valkommen lille V till varlden!

Forsta bloggen

Ja ha, da har man blivit med blogg ocksa... Har tillsammans med J funderat ganska lange pa hur vi skall 'dokumentera' vara ar i USA, och valet foll slutligen pa det har. Jag tror verkligen inte att nagon kommer att folja den har bloggen slaviskt, och nagra lasare utanfor familj o vanner blir det sakert inte, men sa ar det ju inte heller syftet. Mina barn kommer alltid att heta F respektive lilla J, och J ar saledes min kara man. Jag kommer inte heller att lagga upp nagra foton pa familjen via bloggen. Har uppdaterade fotoalbum pa Facebook for 'behoriga' istallet.

Just nu sa ligger lilla J ute i sin vagn och sover, och F ar pa Learn & Play. J har akt till Kanada pa sin nast sista resa innan jul och jag har precis avslutat ett samtal med mamma, dar jag forsokt agera IT-tekniker (med varierat resultat).
Innan F akte till skolan sa tittade hon pa dagens avsnitt av den svenska adventskalendern. Det ar verkligen lyxigt att kunna titta pa svenska godbitar nar det passar.

Igar sa var jag pa en babyshower, (ja jag vet att det redan forekommer i Sverige), men det ar ingen tradition som jag kommer att ta med mig hem harifran. Gardagens blivande mamma ar en god van, som skickligt lyckades komma pa olika superlativ over alla sma babykretioner hon fick, samtidigt som ovriga (vuxna kvinnor) ooohade och aaahade i kor.

Daremot nar jag kom hem sa mottes jag av min omtanksamme man, som lagat grekiska pannbiffar och kycklinggryta som vi kan ata under veckan i hans franvaro. F var uppspelt som bara den, da hon hade fatt vara med hela tiden. Hon alskar precis som sin mormor att vara i koket. For egen del sa har jag blivit lite battre, men jag vet att J garna skulle vilja att jag intresserade mig lite mer. Inte for att han skulle saga nagot, han svarar alltid diplomatiskt att det ar bra att man ar bra pa olika saker... :)

Kram!