En angels talamod

Min man har nastan alltid en angels talamod, en egenskap som mer an garna far smitta over pa mig, och som vi just nu har valdigt stor nytta av. Vart stora projekt for tillfallet ar att lara F att cykla stadigt utan stodhjul. En inte allt for svar uppgift kan tyckas, om det inte vore for att den lilla damen sjalv struntar blankt i om hon kan cykla eller inte. Att kunna cykla ar ingen viktig sak for henne, daremot sa ar det jatte spannande att gang pa gang fraga vilka bokstaver som ar konsonanter och vilka som ar vokaler. Att komma pa synonymord ar ocksa valdigt roligt...
Tack och lov for simningen, dar det for henne finns en stor morot; att kunna simma sjalv i "momors hav"!

Igar sa var det skolavslutning for F, och till hosten ar det riktiga skolan som galler. Kanns lite annorlunda att bli tilldelad ett betygskort, a Progress Report, men egentligen tycker jag inte att tanken ar sa dum. Jag uppskattar att de tva larare som arbetat med F under skolaret verkligen har sett henne och dokumenterat just hennes formaga och framsteg.

Lilla J ar just nu inne i en minst sagt valdigt aktiv period, fran det att hon gar upp pa morgonen till det att hon stupar i sang pa kvallen sa vill hon bara framat och helst i samma takt som storasyster. Det ar valdigt roligt, men jag maste erkanna att jag funderar lite kring hur det skall ga for henne att sitta still 8 timmar over Atlanten. Vi var fornuftiga nog att boka en egen stol aven till henne, vilket jag nu ar valdigt glad over.

Just nu sa ar J i Edmonton, nasta vecka aker han till Ohio foljt av en veckas arbete i Sverige. Tiden fram till midsommar ar verkligen fulltecknad, pa bade gott och ont, men vi ser alla fram emot var gemensamma semester i Sverige.

Nasta vecka har jag kommit halvvags med graviditeten, och aven den har gangen verkar jag klara mig helt utan nagra krampor eller komplikationer. F ar overtygad om att det ar en pojke och jag och J ar lika sakra pa att det ar en flicka. Vi far dock alla halla oss till tals till borjan/mitten av oktober. Ibland maste jag nypa mig sjalv i armen nar jag tanker pa att jag vid 31 ars alders kommer att vara trebarnsmamma. Att F kommer att ga sista aret pa hogstadiet nar jag ar 40 ar. Vem hade trott det for nagra ar sedan? Inte jag i alla fall... :)

Kramar till er alla!